Ett år efter världens underbaraste plus.. 1+1=3 <3
I måndags var det ett helt år sen vi plussade. Fick en bekräftelse att längtan skulle bli till verklighet . Ett helt år sen och idag sitter jag här med världens finaste kille som jag ska få dela resten av mitt liv med<3 Herregud vad jag har växt som människa, blivit en mer mognare, vuxnare person och verkligen förstått vad livet är till för, att delas med andra. Den kärlek man känner för sitt barn kommer man nog aldrig kunna förklara för någon annan.. Älskade lilla junnsan( smeknamn din pappa gav dig efter junior.. haha).. Herrejesus vad jag älskar dig whilton! För dig ska jag göra allt och lite till <3
Här kommer ett litet stycke med kryptiska bokstäver, ett inlägg jag skrev för ett helt år sen men som jag aldrig delade med mig utav.. Tänk vad världen är underbar! Så tacksam över allt jag fått uppleva i mitt 22åriga liv. Nu på morsdag är det ett helt år sen vi berättade för familjen att vi skulle få en liten skruttunge <3 Herregud vart tar tiden vägen..? Bästa året i mitt liv <3
jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, om jag kan tro att det är sant, att drömmar kan bli verkliga och att längtan ska få ett slut. Äntligen ska jag få byta mina två i:n i Mimmi till a:n och bli Mamma.
I söndag 11 maj , kom det efterlängtade plusset! Efter så många negativa test och så mycket samtal om min pcos som har gjort mig så ledsen och besviken .. Jag hade redan inställning om att jag kommer få adoptera, och var helt okej med det. Mest ledsen över att jag inte skulle få bära mitt egna barn, att ett barn inte skulle kunna få bli hälften mig, hälften Henrik. Utan att jag kommer få leva med att uppfostra någon annans barn, med med glädje ! Efter att vi köpt Thildy så tvekar jag aldrig. Kan jag känna sånn längtan, kärlek och glädje till våran hund, ett djur. Vad kan jag inte göra för någon annans barn?
Men äntligen , kom det ! Jag trodde väl aldrig det skulle få bli sant. Tog mest testet som en "säkerhetsgrej" eftersom jag var stensäker på att det var min pcos som spökade. Men icke. Så snabbt som kisset nuddat stickan kom dom två strecken! Den känslan, oj vad jag både grät och skrattade åt att det verkligen var sant.Haha, jag hade själv föreställt mig att berätta på ett roligt sätt för henrik, istället springer jag ut ur badrummet (testade på kvällen) med min nerkissade sticka, tjuter och skrattar och viftar med stickan framför hans ögon. Det trodde vi väl aldrig! Men den glädjen är till för att delas, jag har inte ensam skapat ett nytt litet liv som ska växa i mig.
Åh vad jag längtar! Längtar att få dela glädje med våra familjer över detta nya som ska komma, längtar att få känna ett liv inom mig och känna magen växa. Nu vill jag bara hoppas på att allt verkligen kommer gå bra. 1 månad till bara sen är vi redan i vecka 12. En lååång månad .. Hur ska jag hålla mig? Tänk att vi ska bli föräldrar. Eller det är vi ju redan till våran älskling snutte, men till ett barn. En helt ny värld.
Nu hoppas jag innerligt att du vill stanna och finnas kvar i 30 veckor till bara. Vad är 30 veckor när jag trodde jag skulle få vänta en livstid på dig?
Kommentarer
Trackback
