Älskar när man skrivit ett helt inlägg som försvinner.... Idag är första dagen sen Whilton kom som jag är ensam hemma. Henrik har tagit hund och bebis till Hultsfred för lite släktbesök och jag passar på och få lite gjort hemma och faktiskt göra saker utan en bebis i armarna. Känns konstigt att vara bebislös efter så lång tid tillsammans men om ett par timmar kommer lilla familjen hem igen för matdags. Tänk att på torsdag blir Whilton 4 veckor.. 4 veckor sen han tog sitt första andetag i den friska luften. 4 veckor sen jag fick upp honom på mitt bröst, stirrade in i hans vackra ögon och bara njöt att han äntligen var ute i världen. Whilton är verkligen världens finaste och snällaste. Dom enda gångerna han blir lite lätt ledsen är vid badning, hungrig mage eller bajs i blöjan. Vi har ännu inte stött på problem med onda magar eller något annat besvärligt och jag får oftast njuta av 4 timmar sömn i sträck varje natt. Det är nu man börjar vänja sig att klara dagarna med 5-6 timmars sömn och inte längre 10.. Det är så många känslor som kommer fram när man blir mamma. Man blir en helt annan människa och saker tar verkligen tid nu när man ska göra något, men det får gärna ta tid. Jag njuter av att vi är 4 och det är så häftigt att man kunnat skapa en ny människa, en hälften mig och hälften Henrik. Trots att jag kanske aldrig skulle kunna få barn så är han här, min finaste älskling! Jag längtar så tills han blir stor, börjar få personlighet och vi kan springa och leka och busa. Men samtidigt njuter jag verkligen av min bebis, att låta honom gosa i min famn och känna lugnet av mammsen, samtidigt som jag kan borra ner min näsa i hans hår och sniffa honom i nacken och pilla med hans små små fingrar. Mammalivet är verkligen helt fantastiskt! Tänk att man väntar i 9 månader på någon. Älskar någon så mycket fast man inte träffas. Längtar så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Förändrar sitt liv på en dag. Livet är verkligen helt underbart..

Här ekar de tomt med all rätt, har ju en ny liten familemedlem att lägga all min fokus på då hamnar allt annat verkligen åt sidan. Vi välkomnade ju våran son med stora öppna armar den 1e Januari! 6 dagar för tidigt och bråttom ut i världen hade han men sååå välkommen var han och det var skönt att slippa vänta längre! Han blev trots allt ett litet 2015 barn . Och just nu njuter vi bara av varandra. Tänk att han redan är 11 dagar gammal och han förändras så mycket hela tiden och börjar bli mer vaken och nyfiken på livet. Så mycket kärlek i sådan liten människa, kan inte titta mig mätt på honom. Vill knappt dela med mig av honom till någon annan då jag vill njuta av all hans vakna tid själv, men tyvärr är det ju fler än bara jag som vill snusa honom i nacken och mysa med hans små små händer och fötter. Nyårsaftonen 2014 kommer verkligen bli något man sent kommer glömma.. Drog verkligen in i det sista med värkar här hemma och njöt av goda maten (så mycket som man kan när det kommer värkar.. haha) och kollade på fyrverkerier sen skickade vi hem gästerna gick och la oss 10 minuter, och sen åkte vi till BB.. haha. Lilla killen tyckte väl han bakats klart där inne då. Mer kommer när tiden räcker till! Men ut kom en perfekt skapad son och han är allt vi önskat och lite till. Världens snällaste och det är jag såå tacksam för! Han är den finaste killen jag lagt mina ögon på. Mammas älskling! Lilla Whilton <3