Efter 9 hugget de flesta kvällar brukar vi äntligen få lite tid tillsammans utan vår lille skrutt, dock är vi ganska snabba med att komma till sängs vi också för lite sömn men idag hamnade vi framför en film en stund.. Älskar verkligen att spendera all min tid tillsammans med min lilla skruttunge samtidigt som man längtar lite tills han naptime så man hinner fixa lite här hemma men när han somnat för natten saknar jag han så fort han slagit igen sina små blå.. Fattar inte att det är 14 veckor sen jag klämde ut en liten 3,8 kilos klump.. 14 fredagar med Whilton.. Känns som han alltid funnits här och samtidigt känns de som vi inte fått tillräckligt med tid tillsammans. Varje gång folk lägger upp bilder på nykläckta små liv undrar jag hur jag kunde missa vart min bebis tog vägen. En ångest sköljer över mig hur snabbt tiden egentligen går samtidigt som jag vet att jag längtade tills han skulle bli mer verklig. Jag får ångest att jag inte fotograferade honom mer samtidigt som jag tittar på bilder med flera stycken från varje dag.. Jag ångrar att jag inte njöt mer på BB av bara oss och vi där just och då utan förklarade istället för hela världen hur fin min lilla nya skatt var, men samtidigt ångrar jag att jag inte tog mer kort på honom fast jag har massor.. Jag fattar inte att tiden går så fort... Glömmer allt mer och mer från BB och förlossning och undrar varför inte vi fick vara med om det, men att jag sedan får bli påmind att jag faktiskt inte missade saker.. Jag längtar att få spendera hela mitt liv med dig, jag skulle så gärna vilja veta och se hur du kommer se ut som stor grabb samtidigt som jag vill att tiden ska stanna så då får vara min "lilla" bebis. Tiden går alldeles för fort och jag hoppas och vill så gärna vara med om denna häftiga, tuffa men SÅ värda upplevelsen igen. Jag vill ge Whilton så mycket tid som möjligt men längtar så tills jag får göra om detta. Det mest häftigaste, känslosammaste och underbaraste man kan vara med om.. 9 månader längtan efter en skatt.. Och så ändras allt på en sekund. 6 timmar av kämpande smärta och så får man ett helt nytt liv att ta hand om. Kroppen och människan är nog världens häftigaste varelse. En liten varelsehand endast 1 timme gammal.. En hälften Henrik, Hälften mig. En underbar skatt. En levande människa som för 1 timme innan inte visste vad världen var för plats. Just där och då andades vi äntligen samma luft. Du var äntligen på utsidan efter 9 månaders längtan. Min skatt, min son.