Ibland är jag rädd att gå miste om ett liv jag inte har. Att fortfarande inte veta hur livet kommer bli skrämmer mig som mest. Att fortfarande bara gå på ett paus tecken inför någonting jag inte vet nått om. Jag vet inte om jag tycker synd om mig själv mest besviken på all skit jag fått ta i mitt liv och kommer få leva med resten av mitt liv också. Att ingenting kommer kunna hjälpa mig och att jag själv inte kan hjälpa mig gör mig ganska ledsen, arg, trött ? Jag känner ginsta och kärlek i vissa saker med skräms ändå att få känna att jag kommer gå miste om en enda stor del av mitt liv. Att alltid komma väga ett par kilo plus mer än alla andra för att jag är sjuk. Att alltid måste se efter vad jag äter för att det inte ska springa iväg. Det gör mig ledsen. Att andra alltid kommer infinna kommentarer om ens vikt och utseende för någonting jag inte kan hjälpa. Jag blir besviken på att jag tar åt mig. Jag vill vara en starkare människa. Att ge mig själv en inre styrka. Finna ro att vara en ensam individ. Att finna mig själv. Att vara 21 år och veta vad det ska bli av mig. 

 

idag skulle jag behöva en dag på Zorbas.

saknar dig Linn.