Hur ska man orka med vissa dagar.. Idag har varit en sådan där dag då tiden går i slowmotion, allt är skit och man bara önskar att dagen är över. Jag kan förstå att folk blir deprimerade, bara vissa människor gör en deprimerad. Jobbet ibland, livet ibland. Allt. Usch! Tanken har verkligen slagit mig att gå till teraput. Kanske vore skönt och prata ut hos någon som inte dömmer.  Men känns ändå så fel. Önskar ibland att jag kunde sätta stopp för mig käft. Varför har jag sånna problem med att inte kunna sluta prata ? Varför kan inte bara jag vara tyst ? Vara i en bubbla. Hålla mina tankar för mig själv? Det slår mig varje dag ändå öppnar jag munnen och pratar? VAR TYST ISTÄLLET! Men det känns så fel, vara tyst och inte säga något. Jag har alltid något att prata om, svar på tal och frågor. vilket dilemma,  men egentligen inte.

 

Ibland vill jag bara säga att jag stormtrivs på mitt jobb, det gör jag. Vissa dagar slår det tanken att göra något annat? Varför skrämmer cheferna upp en ? Varför vågar inte jag stå på mig? Vara vuxen? Varför kan inte alla bara följa det som är rätt, det som är LAG och så som det ska vara. Ibland orkar jag bara inte ta tag i allt. Varför är det inte lättare, efter 1 år på samma ställe och ändå kommer det nya frågor med nya svar. 

 

Idag är en sådan dag jag skulle viljga tröstäta. Förstår också att folk tröstäter. ÅH vad jag behöver socker i min kropp efter allt utmattande funderande och tänkande. MEN vi bantar här hemma. Inget socker i vardagarna och jag har gjort mitt 3:e Gympass den här veckan, alltså har jag tagit mig till gymmet varje dag än så länge. paus imorgon. påt igen på fredag. det känns i mina muskler. 

ÅH vad jag vill ha socker! haha.