vissa dagar trycker det nästan lite över bröstet och paniken kommer. Förstår inte varför jag blir så osäker i vissa lägen.. Det bara liksom sköljer över en och tankarna bara kommer. Det är verkligen kämpigt att tänka positivt i alla lägen även om man vill.. Men ibland finns det inte någonting positivt i allt. Jag behöver verkligen bli sysselsatt på riktigt, hela tiden. Så inte tankarna flyger. Lättare sagt än gjort. Ibland vill man liksom bara dra täcket över huvudet och stanna där och ibland vill jag bara göra allt och umgås med alla samtidigt..

Att livet är så osäkert tär på en. Man liksom kämpar för ingenting ibland och ibland för allt. Är givetvis så tacksam för allt jag har och alla runt omkring mig. Men ibland undrar jag varför jag hade tur med vissa saker i livet och otur med andra. Jag trodde verkligen jag var en människa med flyt. Turen bara hängde med. Men idag får jag kämpa. Tankarna vandrar och jag kämpar, kämpar för. Det är hårt när man inte får det man önskar sig i livet. Men vissa saker är värt kämpa för.