Blev en sen promenad även med någon som står mig väldigt nära om hjärtat. En vän för livet. Hon lät mig släppa all ilska jag byggt upp, lät mig gråta ut på en axel och kramade mig hårt. Tog mig ner på jorden efter all svävande i intet och fanns där. Hon lät mig tömma all skit som luggit och grott och byggts upp. Ett tag var jag som närmast och släppa taget om alla fina vänner jag har. Glad att hon visade ännu en gång vad vänner finns till för! All kärlek till dig och förlåt! Gick därifrån tom, men en skön tomhet. Ingen oro och ilska. Nu har jag bara släppt allt som legat där i månader. Nu får jag vara mig själv igen. Jag ska bara låta mig själv komma fram först. 

Så tacksam för dom få men fina vänner jag har. Jag vill inte skryta om någonting men jag har ärlighetens väldigt få nära vänner men ni är guldvärda allihopa . Tack för ni står ut med mig. För jag är absolut inte den lättaste att orka med i vissa lägen. Och med alla har jag gått igenom så mycket skit och efter allt nu står vi fortfarande tillsammans. Föralltid. För ni är här för att stanna. För hela livet. 

Det blev långt och rörigt men igår släppte jag något. För jag har ingenting att vinna eller förlora. För jag har ingenting att bevisa. Jag behöver få vara mig. Ingen annan än mig själv och det är mig det handlar om i mitt liv. Det är ingen annans liv. Jag sörjer inte det jag släppte för det är ingenting jag saknar eftersom det inte funnits där på länge . Äntligen har jag kommit underfund med det. 

Nu är jag inne på sista dagen som 20åring. Känns skönt och börja om på ny kula. Det här med tiden ger mig ångest. Tänk att jag är så gammal som 21 nu. Ja eller imorgon. Galet vad åren går fort. Från och med nu , livet som vuxen, måste jag nog bli lite positivare. Jag ska iallafall börja min födelsedag på bästa sätt och avsluta mitt 20åriga jag på bästa sätt. Med världens finaste fästmans överraskning/ födelsedagspresent! 

Ta hand om er! Kram !