På ett sätt tycker jag det börjar bli riktigt mysigt med höst men på ett sätt så saknar jag sommaren. Lilla älsklingen njöt så mycket i somras när hon slutade vara rädd för vattnet och blev som en sjöjungfru istället. Mer i vattnet än uppe på land. Hon älskade verkligen och jaga allt med i vattnet, kottar, pinnar och skräddare. Kommer aldrig någonsin glömma när en kotte åkt under ytan ett par cm så hon såg den, men fick inte upp den med tassen.. Och dyker ner hela huvudet. Den förvåningen för henne själv. Som vi har skrattat och njutit åt att se henne så lycklig. Denna hemska värme som var har ju också hjälp till eftersom de blev mycket mer badväder iår. Ett tvång nästan för att överleva dagen. Jag vet att hon kommer älska hösten som gör att vi kan busa med löven som faller och i vinter kan hon jaga snöbollar. Men denna sommar var ändå något speciel..