Idag är känslorna lite all over the place..Jag är trött, har ont , illamående och en touch deprimerad. Är inte alls mig själv och kroppen är bara hängig och besviken. Så trött att inte få hjälp och att käka massa tabletter hela dagarna får mig att känna mig som en missbrukare. Svälja tablett efter tablett .. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, ha ork till men ändå så orkar jag knappt ta mig ur soffan. Känns skönt att vi har dystert väder med, blir lite lättare att inte göra någonting då. Ångesten hade varit i topp om det varit sol ute och jag legat här inne..

 

Ibland finns bara gnistan i livet där. Jag är liksom i ett väntrum och väntar på att livet ska börja.. Med så mycket motvind att man liksom får kämpa sig upp.. Svårt att se framtiden här. Åh vad jag önskar livet vore lite lättare mot mig.