Ikväll blir det 2 hela snabba månader sedan du, älskade mormor lämnade jorden... Lämnade en snurrig gubbe, alldeles för många ledsna barnbarn och lämnade alla dina barn moderlösa.. Att tiden bara flyger förbi och det går inte en dag utan att jag tänker på dig antingen på sjukhuset när du låg där hjälplös eller när man kommer hem till dig och morfar och du står i köket och det doftar ljuvlig middag! Minnet av dig mest kommer alltid att vara när du springer runt och styr i trädgården och pysslar i din bikini och shorts, brunare än alla andra och morfar är för lat för att hjälpa till utan bara sitter vid sin bänk.. Saknaden är såå stor efter sig.. Önskar bara att man skulle fått krama och säga att jag älskar dig lite extra innan jag visste att dagen vid bandybanan skulle bli mitt sista möte med dig.. Livet går faktiskt vidare, hade bara önskat att du varit här och upplevt allt med mig.. Studenten, bal, vår flytt.. Meningen var att du skulle vara där! När vi sköt upp lycktorna efter din begravning hemma hos dig och morfar, det var så fint! Du hade varit glad för alla som var där på begravningen och så mycket fina blommor. En människa som du skulle alla vara, världens snällaste! Ville bara säga att jag saknar dig, kommer alltid att göra, finaste mormor! Varför lämnade du oss nu?? <3<3<3<3